En solig majdag satte sig Spinits UX-team på ett tåg från Göteborg till huvudstaden för att delta i den prestigefyllda konferensen From business to buttons. Inom gruppen hade vi förväntningar och förhoppningar på att få ett nytt perspektiv kring design och ta med oss kunskap hem till kontoret som vi kunde tillsätta i vårt arbetssätt.
Konferensen, som tog plats ute på vackra Djurgården, bestod av totalt åtta talare med olika bakgrunder, kunskaper och erfarenheter. Det märktes att organisatörerna ville få en mångfaldig grupp talare, för även om de alla pratade om design så kom de från olika synvinklar på det och vid flertalet tillfällen ifrågasatte de vad den tidigare talaren hade pratat om.
Andy Budd talade om hur designers ofta är sin egen största fiende, då vi har en tendens att aldrig känna oss klara eller nöjda med våra projekt. Det enda vi tänker på är saker vi hade kunnat göra eller detaljer i projektet som vi är mindre nöjda med. I stället för att se det positiva och vara nöjda med det som vi faktiskt producerade och kommer hjälpa folk i framtiden.
Anna Kirah vände på samtalet och pratade om hur vi är för insnöade i vår design tänkande och vi låter oss själva inte vara nyfikna och experimentera i processen. Hon talade om fyra fack som vi ofta sätter oss i (som kan ses nedan), och hur vi ofta av ren bekvämlighet väjer att stanna kvar i de två översta boxarna, för det är där vi är bekväma. Vi gillar att röra oss kring saker som vi vet eller saker som vi vet att vi inte har koll på, i stället för att ta oss in i de områdena som handlar om det vi inte vet att vi har eller saknar kunskap kring. Det är när vi börjar röra oss i de två nedersta boxarna som vi kommer utvecklas som mest både som designers och som människor.
Kat Zhou bytte sedan till en allvarligare ton i sitt tal och gick in på området etik. Det talades om vilket ansvar vi har som designers att faktiskt kunna stå för de produkterna som vi är med och skapar. Vi kan inte skylla på att vi är anställda av ett företag och det är upp till dem att vara etiska för sina användare. Vi har även ett ansvar att göra vad vi kan för att stå upp för de som inte kan stå upp för sig själva och vara en röst utåt som kan hjälpa människor runt omkring oss.
Allt detta och mycket mer talades om på konferensen och på tåget hem när vi diskuterade dagens erfarenhet så kunde vi alla komma överens om att en tanke hade slagit oss flera gånger under dagen.
”Vad kan jag egentligen?”
Men inte alls med ett negativ intryck, utan snarare med en nytänd nyfikenhet på att fortsätta utvecklas och skaffa mer erfarenheter för att från och med nu och i framtiden kunna vara med och tillföra i utvecklingen av allt som har med design att göra.